http://hplyrikz.com/

Sakta men säkert börjar rutinerna infinna sig i vardagen. Bäst av allt är att jag kommer upp på morgonen istället för att sova bort halva dagen, plus att jag har saker att göra i alla fall på förmiddagarna.

Jag är inne på andra veckan på Komvux och det mesta funkar bra. Mitt schema är världsbäst och jag pluggar även hemma, eller ja, försöker plugga hemma så gott det går. Känner dock att jag måste ta mig mer tid till att plugga här hemma så att det flyter på bättre men än så länge är det rätt nytt så har inte kommit in i det helt ännu.

Hade tänkt börja lite smått med träningen också men har inte direkt någon motivation och då blir det svårt.
Tänkte i alla fall försöka börja med att lägga om kosten lite (gå på en detox) så att jag har den biten klar sen när jag väl tar tag i träningen så kommer det säkert gå jättebra. Bara motivationen infinner sig snart så!

Det känns bra att det händer saker nu och att jag sakta men säkert närmar mig min dröm här i livet. Jag ska kämpa på oavsett hur jobbigt det än känns, för drömmen är något jag verkligen vill nå och då är det viktigt att göra allt man kan för att komma dit.
 
Bilden kommer härifrån.

Det var det jag hade att skriva nu. Ha det fint så hörs vi när vi hörs!

Har spenderat tre dagar i rad med Linn och hennes kompis Christoffer och det har varit riktigt trevligt.

Mina tankar snurrade runt och var ett enda kaos i torsdags och eftersom att jag inte träffat Linn sen PIP hörde jag av mig till henne och frågade om hon hade lust att ses och det hade hon:).
Vi drog till platsen där den 23-åriga kvinnan hittades död och tände ljus för henne, sen åkte vi och såg hur Linns hästar hade det och efter det åkte vi till Gaddesanna (stavning?) och var där ett tag. Christoffer skulle jobba natt mellan Torsdag & Fredag så jag och Linn (även Tintin) dygnade i Christoffers lägenhet och jag var inte hemma förrän 07:00 i fredags morse. ^^

I Fredags vaknade jag efter endast 3h sömn, drog ner till stan och en sväng ut till Överby med Musse.

Tanken var att jag skulle baka också men då det var dåligt väder hade jag ingen lust att gå upp till Jätten så jag ska baka i veckan istället. Wellwell, när jag hade kommit hem från Överby vilade jag upp mig inför kvällen då det var spelning i Vänersborg. Linn och Christoffer hämtade upp mig och sedan var det dags för Dani M som spelade på Ungdomshuset i Vänersborg. Efter spelningen åkte vi till donken och sen på grodjakt i Öresjö, haha xD. Kom hem runt 00:00(?), kollade film och somnade rätt fort.

Igår vaknade jag runt 8:00, skrev lite med P och kollade serie på datorn.Vid 14:00 var det kalas för pappa som fyllde år i fredags. Farmor, farfar, Claes, Sussi, Ludvig och lilla Alfred var här och det var trevligt att träffa dem även om jag bara var med en kort stund. Vid 17-tiden blev jag upphämtad av Linn och 18:22 gick tåget mot Göteborg. Såg Labyrint och tro det eller ej, men jag hade faktiskt hört en del låtar med dem innan.
Vi kom tillbaka till Trollhättan strax innan 01, Linn skjutsade hem Christoffer och hans kompis till sitt och när vi hade droppat av dem körde hon även hem mig till mitt och åkte hem till sitt.

Det har varit en trevlig och händelserik helg. Det är skönt att göra något istället för att bara gå hemma och vara ensam med tankarna och ångesten. Idag känns allt lite bättre då jag och P har kommit fram till en lösning som funkar tills vidare, så det kommer bli bra trots allt :).

Ska kolla tumbr och lite andra hemsidor nu innan det blir film med mamma.
Hoppas ni haft en bra helg ni med så hörs vi när vi hörs nästa gång :)

Jag vet att jag skrivit om detta ett x antal gånger men det får ni leva med för nu måste jag skriva av mig.
Att förlora de tre absolut viktiga personerna i ens liv är inte lätt. Att det går tilll som på mellanstadiet och att du sen får skulden är inte heller lätt. Att man försöker reda ut vad allt handlar om men ingen annan kämpar för det är inte lätt. Att se dem gå förbi ditt fönster tillsammans alla tre och låtsas som om ingenting har hänt är inte lätt det heller.

Förr hade jag dem vid min sida oavsett vad som hände men nu har jag ingen jag kan lita på, inte ens mig själv.
Förr skrev jag eller på något annat sätt hörde av mig till dem när jag ville prata om något och de fanns alltid där för mig som jag fanns där för dem.

Nu vet jag inte vem jag kan prata med när jag som mest behöver det. De flesta säger att de finns där och säger man att de har tystnadsplikt kommer saker ut på något sätt ändå så just nu har jag ingen tillit till någon alls i princip. Jo, jag litar på mamma men problemet är att hon får ta så mycket skit av mig då det är henne jag tar ut alla känslor på och går och pratar med och nu ser jag att det börjar bli för mycket för både henne och mig.

Nu har jag svårt att öppna upp mig för folk och när det väl händer förstörs det ändå på något sätt och jag vet inte vad det beror på. Mig? Att de känner att jag inte har fulltroende och kan lita på personen fullt ut? Jag har själv ingen aning så jag kan inte jobba så mycket på det mer än att försöka få tillbaka tilliten till folk.

Jag är ingen hel människa, när jag tänker efter är jag långt ifrån hel och vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli hel igen eller om jag någonsin kommer att bli hel igen.

Det här med att jag förlorat de tre personer jag verkligen kände att jag kunde lita på, som jag hittade på allt med, som jag kunde gråta eller skratta med i timmar, ja det här med att de var mitt allt under en väldigt lång period och att jag inte längre har dem här trots att man ser dem nästan dagligen - det är något som gnager i mig och något som gör så fruktansvärt ont.

Jag vet inte vad det är som gör ondast heller. Att jag fick skulden för alltihop? Att jag ser dem nästan dagligen och blir påmind om hur vi hade det förr? Att jag totalt tappat tilliten till folk pga detta? Att jag inte kommer bli hel igen? Att jag tänker på hur allt var förr?

Vet inte hur jag ska göra för att försöka bli hel ige, men något måste hända snart innan jag tar drastiska beslut. Känner att det är nära att det negativa tar över totalt snart så jag måste tänka ut vad som kan göra mig hel igen och hur jag ska gå till väga.

Gårdagen var fin. Tog en dagstur ner till Halland (Halmstad bland annat) med hela familjen. Min bror tänkte först inte följa med pga att det hände en grej med en kompis till honom i torsdags men han ändrade sig och följde med ändå, vilket resten av familjen uppskattade! :)

Det var skönt att få komma bort från Trollhättan och ner till Halmstad igen, har verkligen saknat Halmstad.
Vi stannade till i Varberg på väg neråt och sen gick vi runt i fina Halmstad i några timmar. Jag fick visa lite var jag brukade ta promenader när jag bodde i Halmstad och det var en musikfestival - Music Against Drugs i Norre Katts Park (som är ett av mina favoritställen i Halmstad). Innan vi åkte tillbaka till Trollhättan körde vi även förbi Tylösand fast gick aldrig ur bilen, men ja, det var skönt att se att allt var som det skulle där nere.

Kom hem vid 18-19 igår kväll och attackerades direkt av oroliga tankar och hög ångest som fortsatte och fortfarande finns kvar. Gör allt jag försöker för att få bort dem, men det är inte lätt alltså.

Plöstsligt känner jag, tjejen som alltid får höra att hon är tråkig pga hon aldrig dricker alkohol på krogen, för att supa ganska rejält och bara släppa alla känslor och tankar för en kväll även om jag vet att det inte är det bästa sättet direkt.

Ska ta mig tid att göra upp ett träningsschema för jag antar att träningen kan hjälpa mig lite i alla fall vad gäller tankarna och ångesten...

Jag lever men har inte bloggat på ett tag.
Här har ni i alla fall ett livstecken från mig så nu behöver ni inte vara oroliga längre, lol.

Var hos P hela förra veckan och det var riktigt trevligt.
Veckan innehöll skratt, lite gråt, promenader, hundmys, film, tv-spel, prat om allt mellan himmel och jord, en dag i Linköping, gamla Linköping, bio, mys, god mat och framför allt trevligt sällskap! 
Har bara träffat P en gång innan (då var det andra omkring oss och vi fick knappt någon tid för oss själva), nu var det bara han och jag och det kändes bra och jag ser fram emot att lära känna honom mer.
Han är en person som får mig att må bra och nu när jag var hos honom kände jag att jag kunde öppna upp mig för honom utan att han dömde mig  och det är inte ofta det händer.

I lördags var det Knorrfest och det var helt okej. Är inte direkt något stort fan av sådan musik egentligen men sällskapet var trevligt. Var precis som förra året där med Anne-Sophie och hennes bror.

Har inte gjort mycket mer, förutom igår då jag hjälpte farmor och farfar att måla hus - eller ja, fönster.
Hela gårdagen spenderades ute i farfars föräldrar hem med lite släktingar och som tack för att jag hjälpte till fick jag lite välbehövliga pengar (inte helt fel).

Idag har jag inte gjort mycket alls, bara viktiga saker som att maila min handläggare på af och sökt studiebidrag.
På Måndag börjar jag på Komvux men först väntar helgen.

Det var det jag hade på hjärtat nu. Ta hand om er så hörs vi när vi hörs!