Nu har vi äntligen fixat trådlöst internet och nu får jag äntligen användning av laptopen igen, känns skönt.
Har tidigare suttit vid mina föräldrars dator och lagt in alla bilder där men nu slipper jag det. Slipper även kolla tv innan jag ska sova, kan kolla filmer på datorn istället, yay!

Har pratat med min handläggare om situationen på Folkuniversitetet och hon sa att om jag inte trivdes skulle jag ägna tiden till att söka jobb istället. Så igår lämnade jag in mina böcker och slutade på Folkuniversitetet.
Nu letar vi bara en ny aktivitet. Ska till arbetsförmedlingen på Måndag och få information om en serviceutbildning som börjar den 10 Juni och vill jag gå den får jag börja, annars blir det praktik.

Imorgon är det Fredag och då blir det en sväng till Göteborg med Linn. Hon ska köpa kläder inför något bröllop och jag ska kika på nya skor och kanske lite kläder jag med. Är sugen på utgång så kanske blir Backstage imorgon kväll

På Lördag blir det först 50-års kalas för pappas kusins fru och på kvällen blir det spelning på N3.
Graveyard spelar och det ska bli riktigt awesome att se dem!

Vet inte hur det blir med bloggandet i helgen men nu vet ni i alla fall varför.

Det var det jag hade på hjärtat nu. Ska kolla lite hemsidor och sedan kl 20 börjar Tonårsbossen.

Nu blir det godnatt-film! Tror att den kan vara riktigt bra.
Den är inspelad i min hemstad, Trollhättan och dessutom är Paulina med i den så ja, det blir intressant.

Godnat alla fina läsare så hörs vi när vi hörs! :)

Varför Putte I Parken undrar ni?! Svaret är enkelt, det är Sveriges mysigaste och skönaste festival.
Stämningen är fantastisk och festivalen får bara inte missas!

Ska jobba som funktionär för tredje året i rad och jag brinner verkligen för detta.
När jag är på plats kör jag stenhårt och när jag inte är på plats längtar jag tills nästa år eller drömmer mig tillbaka. Jag verkligen lever för detta! <3

Kolla på videosarna och boka biljett vettja så ses vi i sommar! :)

Igår var det Cruising i stan och kvällen spenderades nere i stan med Linn och massa annat gött folk!
Fick ett tråkigt sms som gjorde att jag mådde skit ett tag och grät när jag berättade för Anne-Sophie men sedan blev det bättre. Jessica bjöd på inträdet till BS så var där tills de stängde och för en gångs skull kände jag mig inte ensam när jag var bland massa folk, det var superskönt att ha folk omkring mig!
Jag, Anne-Sophie och en kompis till henne delade på en taxi, jag hoppade av hos D där jag spenderade natten och hade det supermysigt. Behövde närhet mer än någonsin inatt så hade en perfekt avslutning på kvällen/natten <3.

Idag är det Söndag och mors dag. Vaknade upp bredvid D runt 8-tiden, drog på mig kläderna och pratade en stund med D innan det var dags att gå hem. Gjorde klart det sista på cupcaksen jag bakade igår och sedan gick jag ner och vilade ett tag. Runt 10 åkte jag, mamma och pappa ut till Överby för att köpa mors dag present till farmor och passade även på att ladda mitt busskort och köpa ett årskort surf till min mobil.
Var galet trött när vi kom hem så jag la mig och sov 1h innan det var dags för att gå till farmor och farfar & ha lite mors dag firande.Har spenderat eftermiddagen hos farmor och farfar med släkten och nu sitter jag här trött & sliten.

Ska kolla de dagliga hemsidorna och bloggarna och sen blir det Wallander med mamma!
Hoppas allt är fint med er och att ni haft en fin helg så hörs vi när vi hörs :)

Den senaste tiden har jag inte mått bra alls psykiskt. Har haft ovanligt oroliga tankar och väldigt destruktiva också.Som "tur" är är det bara tankar och inget destruktivt beteende, än i alla fall, dock är jag så himla rädd för att tankarna ska gå över till handlingar och då slutar det inte bra.

Jag känner mig som folks andrahandsval och det spelar ingen roll om det är vänner, killar, familj eller släkt, det känns som att alla väljer mig sist. Folk säger att de alltid finns här för mig och att de vill umgås med mig men jag börjar tvivla. Tänker på vissa personer och grejen är att när jag frågar dem om vi ska ta en fika eller ses någon dag för att det var längesen kommer de bara med dåliga ursäkter. Två av dem är mina kusiner dessutom och vi har stått varandra nära. Just nu orkar jag inte kämpa för de tar så himla onödig energi från mig. När man väl behöver någon som mest, finns han/hon där då? Nej.

Förstår inte varför vissa säger en sak när de egentligen menar något helt annat.
Säg som det är istället så slipper allt krångla till sig och leda till problem i slutändan.
Jag har sagt det förut och säger det igen: jag är inte dum.
Jag kan spela dum ibland men är smartare än så.

Jag är väldigt naiv av mig och tror det bästa om människor men nu är jag helt förvirrad och vet varken ut eller in. Vet inte vilka jag kan lita på och vilka jag inte kan lita på och det är sjukt jobbigt.

Att spela stark och spela glad är något jag har lärt mig under åren och det är riktigt få som ser igenom mig.
Det finns 4-5 personer som mest som ser rakt igenom mig och det är också de som betyder mest för mig i nuläget!

Nu har jag äntligen sökt in till både Komvux och Trollhättans Folkhögskola och det känns riktigt bra.
Är ett steg närmare min dröm kan man säga och det är en dröm jag kommer sträva efter att nå! :)

Om jag kommer in eller inte får jag veta någon gång i sommar och jag hoppas såklart på ett ja.
Vet inte var jag hoppas att jag kommer in men blir nog bra vilket som tror jag. Huvudsaken är inte var utan att jag äntligen kan få ett riktigt betyg i de kurser jag behöver för att söka de utbildningarna jag vill på högskolan.

Har förresten tänkt mer och mer på det här med att ett jobb och lite extrapengar inte skulle sitta helt fel.
Sålde Oriflame för något år sedan och funderar på att ta tag i det igen (så att jag får någon hundring mer i månaden), men jag vet inte riktigt, frågan är bara om folk skulle vara intresserade.
Sist gick det sådär men det är alltid värt ett försök.

Den senaste tiden har jag känt mig så fruktansvärt ensam. Men det är inte så konstigt att man känner sig ensam efter att ens tre bästa vänner lämnar en. Snart har det gått ett och ett halvt år sen vi bråkade och jag kommer ihåg dagen då allt startade som om det vore igår.

Även om jag och L har löst det och nästan jag och L (nr 2) också så känns det jättekonstigt.
Jag förstår inte varför E är så långsynt och vägrar prata med mig. Hon verkar nästan rädd.
L säger att hon vill träffas men när jag frågar henne om hon har tid över eller lust att ses verkar det som att hon bara kommer med undanflykter.
Jag vet inte om jag orkar kämpa för att lösa det längre, tycker bara att det var en liten grej som växte och nu när 3 av 4 glömt bort det borde vi kunna umgås lite smått igen, men nej, E sätter stopp för det så det går inte.

Själva bråket är egentligen väldigt onödigt och sättet det startade på vill jag helst inte gå in på för det är oerhört lågt att göra så. Jag väljer att gå in på det ändå för jag måste skriva av mig nu.

Det var Fredag och jag fick sms av L att jag skulle skynda mig hem till henne efter skolan för att vi behövde prata om något. Jag hörde på hennes röst att det var något så frågade vad det var vi skulle prata om men hon sa inget mer än att jag skulle skynda mig och att L och E också skulle vara där. Drog hem och åt mat och sedan iväg till L.
Väl där blev jag påhoppad av alla tre samtidigt (lät som att det var fysiskt, men nej, psykiskt), de kom med kommentarer om att jag inte borde umgås med D något mer och att de var besvikna på mig för att jag kom till dem när jag hade problem med D (men är det inte sånt man ska prata om med sina bästa vänner?), sen sa de massa andra grejer de var besvikna på också men det var mest det här med D som de drog upp. (när de var klara med att kasta skit på mig fick vi säga vad vi tyckte om var och en av de andra också, det man var besviken på eller tyckte var jobbigt med den personen). Om ni frågar mig vad jag tycker om att gå tre mot en och bara hoppa på en sådär utan förvarning kan jag säga att jag tycker att det är dagisfasoner, man gör inte så när man är 18-19 år!

Grejen är att de andra 3 visste ju om hur det skulle se ut, vad de skulle säga osv och jag hade ingen aning, jag blev bara tillsagd att komma till L så fort som möjligt som sagt. Hade L svarat mig när jag frågade vad vi skulle prata om så hade jag kunnat "förbereda" mig lite eller vad man ska säga. Någon dag senare sa de att de bara ville mitt bästa men om de ville mitt bästa undrar jag varför de inte sa det från början istället för att bara hoppa på mig sådär.

Jag har inte riktigt kunnat släppa sättet det gick till på och det kommer nog ta tid för mig att verkligen bearbeta det hela. Jag känner mig inte hel längre. Det var de tre jag ringde till när jag var ledsen, vi skrattade, vi grät, vi hade massa sleepovers, vi åkte till Göteborg, var ute på krogen, hade filmkvällar, tog långa promenader och ja, vi gjorde allt tillsammans! De tre var mitt allt, mina bästa vänner, det bästa jag visste och nu står jag ensam kvar.

Jag vet inte vad som gör mest ont egentligen. Att se dem umgås som om ingenting har hänt eller sättet jag blev lämnad på. En sak vet jag i alla fall och det är att jag numera har väldigt svårt att lita på folk och inte vågar öppna mig för så många. Jag är inte den personen jag en gång var och det lär ta ett tag innan jag blir den personen igen.

       
De två senaste dagarna har det varit fint väder ute och väldigt varmt så jag passade på att ha ute marsvinen både igår och idag. Förra året var de bara ute några få gånger under hela sommaren.
I år ska de få vara ute mer för de verkligen stormtrivs när de får vara ute. Mina små skruttisar! :)

Dock förstår jag inte varför de ska äta gräs på nästan exakt samma ställe när de har gott om utrymme, men de är väldigt tighta och gör allt tillsammans så jag är inte förvånad egentligen, haha.