Idag är en sån där dag då allting bara känns grått och trist. Idag är en sån där dag då man bara vill isolera sig från omvärlden och glömma alla tankar och känslor. Idag är en sån där dag då både kroppen och psyket protesterar och inte hänger med alls. Idag är en sån där dag då ångesten tar över totalt.

Jag har så många tankar och så många känslor inombords som bara måste få komma ut.
Jag har så många saker jag vill göra och en stor dröm jag vill uppnå men allt det där känns så långt borta och istället för att kämpa in i det sista sover jag bort dagarna, det är liksom lättast så för då slipper jag känna och då slipper jag tänka. Som jag sagt många gånger förut ska jag göra allt för att nå min dröm och jag kommer vara så enormt stolt över mig själv när jag väl kommit dit jag vill.
Varför ska det vara så långt borta för?

Är inne i en period då jag sover väldigt dåligt (sover dåligt annars med men nu är det extremt), får max 5h sömn per natt och det är långt ifrån den mängd sömn jag egentligen behöver just nu. Hoppas det blir någon ändring på det där snart. Jag gör faktiskt allt jag kan för att försöka bryta det och få mer sömn men det går bara inte. Kanske borde jag börja med sömnpiller? Det kanske hade underlättat, vad vet jag?

Ska kolla igenom Facebook lite snabbt och sen blir det avslutningen av "Ensam Mamma Söker" innan jag lägger mig i sängen och gör ett försök till att sova. Sen är det bara att hoppas på att morgondagen ser lite ljusare ut än denna dagen har gjort...men det gör den säkert!