Den senaste tiden har jag känt mig så fruktansvärt ensam. Men det är inte så konstigt att man känner sig ensam efter att ens tre bästa vänner lämnar en. Snart har det gått ett och ett halvt år sen vi bråkade och jag kommer ihåg dagen då allt startade som om det vore igår.

Även om jag och L har löst det och nästan jag och L (nr 2) också så känns det jättekonstigt.
Jag förstår inte varför E är så långsynt och vägrar prata med mig. Hon verkar nästan rädd.
L säger att hon vill träffas men när jag frågar henne om hon har tid över eller lust att ses verkar det som att hon bara kommer med undanflykter.
Jag vet inte om jag orkar kämpa för att lösa det längre, tycker bara att det var en liten grej som växte och nu när 3 av 4 glömt bort det borde vi kunna umgås lite smått igen, men nej, E sätter stopp för det så det går inte.

Själva bråket är egentligen väldigt onödigt och sättet det startade på vill jag helst inte gå in på för det är oerhört lågt att göra så. Jag väljer att gå in på det ändå för jag måste skriva av mig nu.

Det var Fredag och jag fick sms av L att jag skulle skynda mig hem till henne efter skolan för att vi behövde prata om något. Jag hörde på hennes röst att det var något så frågade vad det var vi skulle prata om men hon sa inget mer än att jag skulle skynda mig och att L och E också skulle vara där. Drog hem och åt mat och sedan iväg till L.
Väl där blev jag påhoppad av alla tre samtidigt (lät som att det var fysiskt, men nej, psykiskt), de kom med kommentarer om att jag inte borde umgås med D något mer och att de var besvikna på mig för att jag kom till dem när jag hade problem med D (men är det inte sånt man ska prata om med sina bästa vänner?), sen sa de massa andra grejer de var besvikna på också men det var mest det här med D som de drog upp. (när de var klara med att kasta skit på mig fick vi säga vad vi tyckte om var och en av de andra också, det man var besviken på eller tyckte var jobbigt med den personen). Om ni frågar mig vad jag tycker om att gå tre mot en och bara hoppa på en sådär utan förvarning kan jag säga att jag tycker att det är dagisfasoner, man gör inte så när man är 18-19 år!

Grejen är att de andra 3 visste ju om hur det skulle se ut, vad de skulle säga osv och jag hade ingen aning, jag blev bara tillsagd att komma till L så fort som möjligt som sagt. Hade L svarat mig när jag frågade vad vi skulle prata om så hade jag kunnat "förbereda" mig lite eller vad man ska säga. Någon dag senare sa de att de bara ville mitt bästa men om de ville mitt bästa undrar jag varför de inte sa det från början istället för att bara hoppa på mig sådär.

Jag har inte riktigt kunnat släppa sättet det gick till på och det kommer nog ta tid för mig att verkligen bearbeta det hela. Jag känner mig inte hel längre. Det var de tre jag ringde till när jag var ledsen, vi skrattade, vi grät, vi hade massa sleepovers, vi åkte till Göteborg, var ute på krogen, hade filmkvällar, tog långa promenader och ja, vi gjorde allt tillsammans! De tre var mitt allt, mina bästa vänner, det bästa jag visste och nu står jag ensam kvar.

Jag vet inte vad som gör mest ont egentligen. Att se dem umgås som om ingenting har hänt eller sättet jag blev lämnad på. En sak vet jag i alla fall och det är att jag numera har väldigt svårt att lita på folk och inte vågar öppna mig för så många. Jag är inte den personen jag en gång var och det lär ta ett tag innan jag blir den personen igen.

 

Alisha

20 maj 2013 14:23

Jag minns när du berättade detta för mig och jag kan fortfarande inte fatta att de gjorde så. Tre mot en är bara orättvist och fegt :c

Då är vi två som har svårt att lita på folk :C

http://alishasfoto.blogg.se

 

Malin

21 maj 2013 19:51

Det är aldrig okej att bara hoppa på. Det är inte att göra det för ditt bästa, de måste ju för fan kunna tänka lite logiskt och kanske köra det lite mer pedagogiskt? Det går inte bara att köra på och tro att personen ifråga (i detta fall du) ska ta det bra, när de går på tre mot en och bara trycker ner dig för saker du valt att göra eller hur du valt att hantera saker. Så gör inte bästa vänner, de ger råd och finns där oavsett vad du själv väljer att göra med situationen.

http://maleyeriksson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skapade en ny blogg tidigare idag som jag byter till nu. Bloggen hittar ni här.  ...

Var på Överby igår och fotade Linus Svenning! Här är bilderna jag blev mest nöjd med.  Blev sammanalgt 43 bilder med kameran + några mobilbilder.    Linn var också med och fotade hon med. Då vi inte setts på ett tag passade vi på att fika oc...

Som jag skrivit tidigare är nätter mina värsta fiender. Har haft sömnproblem i hela mitt liv (så länge jag kan minnas i alla fall) och det är väldigt jobbigt. Vissa perioder är det bara jobbigt, andra är det extremt jobbigt. Natten till idag var hems...

        Klickade hem dessa "plånböcker" till min mobil i måndags och idag trillade de ner i brevlådan! Den första ser rosa ut men är röd egentligen. Har redan en "plånbok" sen innan men den börjar bli lite sliten så jag kände för att beställa l...